Månadens Bok har pratat med den ständigt aktuella David Lagercrantz och snackat skitstövlar, Bibeln och Big Bang. Idén till Ur djupen ropar jag, den fjärde delen om Rekke och Vargas är sprungen ur David egna familjehistoria och skildrar svek, ondska och utanförskap på klassiskt Lagercrantzskt manér!
Titeln Ur djupen ropar jag låter både dramatisk och poetisk och man blir nyfiken. Berätta om den?
-Det är ett citat från Psaltaren i Bibeln. Orden har alltid gripit mig, det är som en uråldrig bön. I min roman är det en person, som alla trodde var stark och orubblig, som ropar ut sin djupaste förtvivlan. Och det är först där på botten han inser vem han verkligen är.
Hur fick du idén till fjärde delen om Hans Rekke och Micaela Vargas?
-Jag hittade ett gammalt manus av min far, Olof, som är bland det mörkaste jag läst. Olof skrev det efter att en oäkta son plötsligt dykt upp, eller tycktes ha dykt upp. Manuset berörde mig starkt, och jag började tänka på vad svek kan göra med människor.
Hans Rekkes bild av sin far förändras när han hittar hans dagbok. Har du själv upplevt att din bild av någon nära förändrats med tiden?
-Ja, lite samma sak hände mig när jag läste min pappas manus. Jag började se mina föräldrar i ett nytt ljus.
Jag blev fascinerad av hur det förflutna kan skrivas om. Ett par omskakande hemligheter avslöjas och så plötsligt är vi berövade det vi alltid trott var våra viktigaste minnen.
Finns det något i ditt eget liv som du märker ofta smyger sig in i dina berättelser, medvetet eller omedvetet?
-Ja, herregud, jag stjäl från mig själv hela tiden. Hur skulle jag annars klara mig? Men kanske stjäl jag allra mest från skitstövlarna jag träffat. Det blir inga kriminalromaner utan dem.
Vem klappar ditt hjärta lite extra för i Ur djupen ropar jag?
-Det oäkta barnet, Johanna Winter. Hon är utsatt och förskjuten av alla, men ger inte upp. Hon forskar om schimpansungar som är lika ensamma som hon. Genom schimpanserna, förstår hon människan – minst lika skarpt som Rekke, sin bror.
Vilken karaktär i Ur djupen ropar jag tycker du det skulle vara mest intressant att ta ett glas med och vad skulle ni dricka?
-Hans Rekke - även om jag skulle vara rädd för hans skarpsinne. Men är han ju artig, så han berättar säkert inte om han ser rakt igenom mig. Vi dricker ett italienskt rödvin, tänker jag, i alla fall gör jag det för att stilla mina nerver.
Vem skulle du inte ens vilja möta i en hiss?
-Morovia, Rekkes ärkefiende. Han är brilliant – och ondskan själv. Han drar till sig även goda människor som inte motstår hans utstrålning. Skulle han inte krossa mig, vore jag rädd att han värvade mig.
Vilken del av den här boken ligger dig närmast – och varför?
-Rekkes mamma har gett upp allt för sin man – bara för att sent i livet förstå att hon är djupt sviken. Det grep mig. Och sedan som alltid – Micaela Vargas. Hon hör inte riktigt hemma någonstans. Jag känner igen mig i hennes utanförskap.
Om du var tvungen att lösa ett brott i verkligheten, vad hade varit din största styrka –och din största svaghet?
-Min ganska goda förmåga att erkänna att jag har fel, skulle vara en styrka. (Jag skulle inte fastna i tunnelseende, tror jag) Och min passion för gåtor. - Svagheten vore min hopplösa slarvighet. Jag skulle säkert tappa bort avgörande bevis och se till att alla papper hamnade i oordning.
Finns det något mysterium i verkliga livet som du fortfarande inte kan släppa?
-Big Bang. Urmysteriet. Explosionen, utvidgning av rummet för 13,8 miljarder år sedan som är upphov till allt. Sedan kan jag inte släppa Palmemordet, som jag själv arbetade med som kriminalreporter.
Du har sagt att du även jobbar med en självbiografisk berättelse. Vad är det för något och när får vi läsa?
-Det är den sanna berättelsen bakom romanen – när min föräldrar störtade i avgrunden, och jag själv precis blivit journalist och kände mig värdelös. Den berättelsen kommer ut alldeles snart.
Vet du redan vad nästa del om Hans Rekke och Micaela Vargas ska handla om?
-Det blir slutstriden mellan Rekke och Morovia. Och mellan Micaela och hennes kriminella bror Lucas. Jag hoppas jag vågar spåra ur rätt bra. Vill ha det väldigt melodramatiskt.
Om David Lagercrantz
Född: Stockholm 1962
Bor: Stockholms innerstad
Familj: Gift med Anne och tre barn.
Författare du alltid läser: Elisabeth Strout.
Bok som gjort avtryck: Det sjätte utdöende, Elisabeth Kolbert
Vill läsa härnäst: Siri Hustvedts bok om Paul Auster, En bok om spöken.
Beskriv dig själv med tre ord: Neurotisk, storslagen (bra på att hylla när jag är på det humöret), och snäll, hoppas jag, eller kanske snarare konflikträdd.
Dold talang: Har en skådespelare i mig.
Motto: Klarhet före hast. Claritas, Claritas, som Rekke säger.