”Jag har gömt mig i romanen”

Det är en roman om en familj upptäcktsresande botaniker på 1800-talet. Den osannolika hjältinnan är Alma Whittaker – en alldaglig, intellektuell, sinnlig och passionerad kvinna som försöker lösa evolutionens mysterium. Det är också en berättelse om kärlek och sorg. Boken spänner över 140 år, och tar oss över världen – från Europa till Peru till Amerika till Tahiti …

 

Efter att ha skrivit två självbiografiska böcker (

och ) var det en glädje att skriva med någon annans röst. Min vän författaren Ann Patchet fångade det bra när hon sa att jag vikt ihop mig själv likt en bit origami och gömt mig i romanen. De som känner mig väl ser att mitt verkliga liv har influerat på många sätt. Jag växte också upp med en stark och envis far som var en trollkarl med växter (min pappa odlar julgranar) och en mor som vägrade låta mig vara svag och osjälvständig. Jag har också en vacker, komplicerad syster, och – framför allt – är jag precis som Alma en passionerad utforskare, som försöker förstå världen.

 

Jag har gott om plats i mitt sinne och min själ för att vara både vetenskaplig och andlig. Jag förstår inte varför de två måste stå i motsats till varandra. Jag kan mycket väl leva i en rationell värld där fakta är fakta – samtidigt som jag är öppen för livets magi och mysterium. Jag tror att man måste omfamna båda sidorna – det rationella och kreativa, det verkliga och drömmarna – om man vill leva ett rikt och helt liv. Så jag har inga problem med att tro på Gud samtidigt som jag tror på vetenskap.